Sommaren 1601 är ovanligt kall vilket leder till missväxt, hunger och epidemier.
År 1608-09 utgick påbud till allmogen i Uppland att årligen hugga svedjeland. Det skulle snart ändras.
I början av 1600-talet började den långa brukseran i Leufsta under de Geer.
I förvärvet av bruket ingick även skatterätten för traktens bönder dvs de blev skattskyldiga till bruket istället för till kronan.
På grund av Sveriges engagemang i stormaktspolitiken under 1600-talet kom en mängd skatter till, för att finansiera de ökade kostnader som detta förde med sig för landet. Hit hörde de s.k. hjälpskatterna för 1599 och 1601, då skatten utgick på boskapsstock och utsäde. Hela boskapsbeståndet beskattades inte, man nöjde sig med att ägaren betalade för innehav av hästar, ston och kor. Det var prästens uppgift att föra längderna och svara för att de var riktiga. Boskapsskatten infördes 1620 och baserades på förmögenhet i form av all boskap som var ett år eller äldre. Alla som bodde i socknen och ägde någon boskap skulle beskattas.
Under Kalmarkriget 1611 ockuperade danskarna Älvsborgs fästning vid nuv. Göteborg. I fredsslutet 1613 bestämdes att Sverige skulle återfå Älvsborg om man inom sex år betalade ett stort krigsskadestånd. Riksdagen beslöt att man skulle ta upp en landsomfattande skatt, som skulle betalas under vart och ett av de sex åren 1613-1618 av hela befolkningen. För uppbörden av skatten, kallad Älvsborgs lösen 1613, tillsattes särskilda kommissarier. Skatten betalades med olika belopp av olika kategorier, en bonde 2 riksdaler, en dräng eller piga 1 riksdaler osv. Endast några få kategorier var befriade från skatt, adelns tjänstefolk och vissa arrendebönder, knektar och ryttare i fält samt personer som var under 15 år och över 70 år.
1626 kommer de Geer in i Leufsta bruk. Ända sen 1570-talet hade det funnits ett kronobruk som annex till Östeby. Även bönderna i Leufsta hade startat ett järnbruk. Kolet till dessa bör till viss del ha kommit från b0önderna, åtminstonde i södra, Göksnåre. Det var dock relativt små mängder träkol som behövdes ännu.
I Per Larssons Dombok 1638 kan följande läsas:
18 oktober 1638 hölls hölls årets 3:e Ting för Lövsta och Hållnäs socken. Närvarande befallningsman var Anders Olofsson.
”S:D: kom för Rätten Jönss i Nyble, och Mårten i Steenängienklageligen sigh besärandess öfuer Peer Haansson i Rångsen Hanss Nådess Landz höfdingenss Skytte, som skall hafva aff them stulit een Bååth och tuenne Ökestockar, men thenne Peer Haansson var intet tillstädess. I samma sinne framträdde Jakob i Skathen i i lijka måtte klagadhe öfuer bemält Peer Haansson som honom uthi hanss egin bååth öfuer fallidt hafuer om Nattetijdh, med hugg och slagh, och honom hanss klädher och siööreedskap fråntagidt, Peer Haansson var till Tingedt citerat men han håller sigh och för denSaaken aff väghen : huilka klagemål skola i lijka måtto hanss Nåde Landzhöfdingens ahndragas”
Översättning: Jöns i Nyböle och Mårten i Stensäng (torp under Årböle nr 2) anklagade Per Hansson i Rångsen (som var landshövdingens skytt/skogvaktare) för att ha stulit en båt och två stockbåtar. Per var inte närvarande. Även Jacob i Skaten anklagade Per för att ha överfallit honom i sin egen båt på natten med hugg och slag. Vidare hade Per tagit hans kläder och sjöredskap. Per var kallad men hade inte infunnit sej. Landshövdingen anlitas för stämningsdelgivning.
”S:D: framkom bemälte Jönss i Nybbille och accusando sig besväradhe öffuer Götznoraboerne, som en Nooth ifrå honom tagidt hafva när han satt på gistorne, och intet väll torr var, derigenom hoon ähr fördärfadt, thesse vore intet tillstädess eij häller stämbdhe, huarfhöre skola the till Näste Ting stämbnass: här till att suara. I medler tidhj skall rannsakass om bemält Nybelle ähr bygt på giötznora äghor eller eij, Såsom och om Nybbbele äghor komma åth Siön, till Nothevarpen som nu ähre uthi tuist kompne”
Översättning: Jöns i Nyböle anklagade Göksnåreborna för att ha tagit en not av honom när den satt på gistorna och inte var torr varigenom det fördärvades. De var inte närvarande och inte heller instämda och ska därför till nästa ting instämmas. Under tiden ska det undersökas om Nyböle är byggt på Göksnåre ägor eller inte för att det ska kunna avgöras om Nyböles ägor når till Notvarpen i havet vilket det nu har blivit tvist om.
23/7 1646 sålde Kronan, drottning Christina, till Louis de Geer skatterättigheterna till 25,5 mantal skattehemman, 2 3/8 mantal kronohemman och 8 sk nybyggen i Hållnäs.
Dvs det var minst 36 hemman kanske så mycket som 64 st. För kronohemmanen övergick även jorden till de Geer. Drottning Christina var mycket frikostig mot sina gunstlingar.
Leufsta bruk har börjat påverka bönderna. Nu finns en ny möjlighet till inkomster och det från från skogen som tidigare inte varit så värefull, nämligen kolningen. Från början hade bruket en hel del egna kolare som var valloner som man tagit hit. Avsikten från De Geer var bland annat att bönderna inte skulle tro att bruket var helt beroende av dem.
Järnpriset överstiger priset på guld år 1646.
1647 Förbjuds svedjebruk för att gynna produktionen av träkol.
Ännu långt in på 1700-talet tillåter dock bruket svedjande för att öka ängsarealerna. Detta för att möjliggöra hållandet av fler hästar som behövdes för alla körslor av träkol.
Antalet hemman i Göksnåre låg kvar på 6 st, men nu anges de som att vara på 1/2 mantal vardera.
Antalet knektar (eller knekthustrur) varierar mellan 0 och 3 vilket visar att även andra än båtsmannen blev utkommenderade i krig.
För övrigt kan nämnas att de frekventa krigen höll den militära personalen borta långa tider. Tex var de i Livland 1618 och i Preussen 1629.
Stenmo omnämns i skrift 1635.
Rångsen och Skaten omnämns 1638.
Magön omnämns 1646.
Öster om Magön låg Gällans torp.
I Årböle har det funnits en kvarn på södra sidan om ån.