Under åren 1851-54 utförs en stor ombyggnad av Hållnäs kyrka. Alla hushåll i socknen skulle bidra med 45 arbetsdagar under 3 år.
Nybyggarson Jan Erik Jansson (7/5 1833-15/6 1852) från Berga i Alunda socken dör 15 juni 1852 i Göksnåre av okänd orsak.
Han var 19 år 1 månad och 8 dagar gammal men han finns inte med i Hållnäs husförhörslängder. Det finns ingen Jan Erik som föds i Alunda socken som stämmer.
Det riktiga är att Jan Erik föds 1833 i Pellshus, Enby ägor, Tuna socken med föräldrarna torparen Jan Petter Carlsson (15/7 1805-) från Alunda och Brita Stina Tvärnstedt (12/4 1807-) från Ekeby. Fadern har blivit dömd till kyrkoplikt för snatteri ett år tidigare. De flyttar till Hökhuvud 1835. De flyttar sen till Bromma och 1837 vidare till Rissne, Spånga. De flyttar 1839 till Vresta och 1840 till Bergs ägor, Alunda. Där blir de kvar under hela 1840-talet till 1851 när Jan Erik, då angiven som underårig och odlingsmannason, anges flytta till Harg. På något sätt hamnar han då under kyrkoböckernas radar, han saknas i flyttningslängderna både i Harg och Hållnäs. Det är först i juni 1852 när han dör i Göksnåre som han åter blir synlig i kyrkoböckerna.
1853 kom gammelskolan i Malen i en liten stuga utan eldstad.
En liten text om skolarbetet från Uppland i äldre tider år 1740
Gammal byskola.
Om vi en vinterdag vilja göra besök i en sådan byskola för att taga kännedom om densamma ,måste vi ganska tidigt infinna oss, ty strax efter uppstigandet, således mellan kl. 6 och 7 ser man barnen skynda till skolrummet, där en sprakande brasa redan flammar i det vidöppna gapet— spisen. Den gamla, vördnadsbjudande gubben — »skolmästaren» — har framflyttat sitt bord i den starka värmen och håller redan som bäst på att renskriva den långa bouppteckningen åt farsgubben i gården. Under det brasan nedbrinner samlar sig i den gamla källarstugan den ena barnskaran efter den andra, så att långbänkarne1 kring rummet snart äro överfyllda och de stora kalasborden — begagnade såsom skolbord — digna under högar äv »långkatekes» och »grovstilspsalmböcker» samt drickskrukor i långa banor. Spjället är redan skjutet, ty för os fruktar man föga i ett rum, där vinden spelar in genom väggen och snön genom det söndriga fönstret, lappat med näver eller gamla trasor
Golvdraget giver sig nogsamt tillkänna; genom fladdrande papperslappar och kringyrande sopor. — Men hör! Läxläsningen är redan i full gång. Det förfärliga ropandet och skrikandet avbrytes nu genom ett kraftigt slag av skolmästarens ständige följeslagare »Brunte» eller »Kanisse»— så kallar skolmästaren sin duktiga käpp. Men den dödslika tystnad, som så hastigt inträdde, avbrytes åter i sin ordning av: »Min gärning nådigt skåda etc.», som låter oss förstå att morgonbönen nu tagit sin början. Med högtidlig min och ton upplästes det ena bönformuläret efter det andra, åtföljda av många och långa psalmverser, varefter barnen åter med full hals kasta sig över sina katekeser och psalmböcker. Men se på den! En pojke armbågar sig fram till skolmästaren och giver sig tillkänna genom utropet: »Ja vill läs’ opp!» Avlämnar boken, gör helt om och nu me’.d ryggen vänd åt skolmästaren, så att pojken ej måtte »glutta», d. v. s. komma i tillfälle att se i boken, börjar han med hisklig fart upprabbla katekesstycket med däri förekommande skiljetecken sålunda: »Ingalunda prick streck ty Kristus säger prick prick detta göres streck åter streck dricker prick» (st. 360 i gamla katekesen).»Rätt så! Du kan som vatten», säger skolmästaren. »Tag nästa stycke!» Men nu kommer en flicka med a-b-c-boken och det begav sig, medan hon så snällt stavade1, »fa, fi, fu», — »värtte» tuppen. »Få gå ut?» = får jag gå ut, ropas än här än där. »Läs på, hunsvott!» svarar en barsk stämma. Så fortsättes dagen i ända — till kl. 6 å 7 på kvällen — med korta avbrott för måltiderna. Efter några dagar flyttas skolan till nästa gård, där den inrymmes i »stugan» = köket.
Gummans i gården’ skramlande med »pannkakspannor» och pigans surrande spinnrock utgöra här fyllnadsstämmor i den förskräckliga konsert, som de över varandra skrikande barnen utföra vid läsningen.
Sådan visar sig, med mer eller mindre avvikelse, en byskola i Nora socken för åtskilliga tiotal år sedan under en vinterdag, och säkerligen avvek läsningen i samtliga skolor å andra ställen inom landet föga från det här relaterade.
Pigan Sofia Söderberg (16/3 1821-) från Film boendes i Årböle har 4 oäkta barn. Hon är inhyses hos skomakaränkan Charlotta Grönwall (5/9 1811-) och hennes 7 barn. Sonen Jan Erik (10/3 1851-26/11 54) dör 1854 3 år gammal med dödsorsaken förbränd angiven i död- och begravningsboken.
Den sista avrättningen i Uppland genomförs 1855.
Kyrkoplikten avskaffas samma år. Detta innebar att det blir lagligt att lämna statskyrkan. Dock krävs att man istället tillhör någon annan religiös församling. Detta krav avskaffas först 1951 då Sverige får full religionsfrihet.
1856 kom skola i Vavd. Vissa mindre sk ersättningsskolor inrättades i tex Årböle 1866. Ofta oexaminerade lärare som tex bondsonen Karl-Erik Eriksson från Göksnåre.
Han var från Sörgården och fortsatte sen hela livet som ”småskollärare”, se hans egen berättelse under Personer.
Aftonskola för vuxna föreslogs men blev inte av.
Vid årsskiftet 1857-58 går en epidemi av kikhosta i Hållnäs. 5 st dör under december-mars varav 1 är Årbölebonden Jan Erssons son Anders August, som dör 3 månader gammal.
1858 gick en epidemi av scharlakansfeber i Hållnäs. Från april till november dör 33 personer. En av dem var gamle Eric Erssons och Anna Lena Jakobsdotters son Eric Gustaf (30/12 1853-29/6 1858) 4 år i Göksnåre nr 5. Scharlakansfeber är en vanlig barnsjukdom som idag behandlas med antibiotika. Så sent som på 1960-talet gällde isolering på epidemisjukhus.
Från december 1858 till juli 1859 dör 15 st i Hållnäs av smittkoppor.
I Göksnåre dör pigan Maja Brita Hållgrens oäkta son Mats (6/6 1859-3/7 1859) knappt en månad gammal. Smittkoppor är en extremt smittsam sjukdom med hög dödlighet som orsakas och sprids av ett virus. Sjukdomen har funnits hos människan under mycket lång tid, minst 3000 år. Man beräknar att minst 300 miljoner människor dött i smittkoppor, till det kommer ett stort antal som blivit blinda, döva, vanställda, eller har fått andra komplikationer. I Sverige är vaccination obligatoriskt sen 1809. Viruset är utrotat sedan 1980.
1859 och 1860 gick epidemier av dragsjuka i Hållnäs. Från mars till juli 1859 dog 16 st och från januari till juni 1860 dog 7 stycken.
I Göksnåre dog Per Erik Perssons och Brita Stina Jansdotter son Pehr Eric (11/6 1856-13/5 1859) knappt 3 år gammal. Dragsjuka, eller Västeråssjuka som den också kallades, är epidemisk hjärnhinneinflammation.
Från 1858 kan en ogift kvinna vid 25 års ålder begära att bli myndig och husagan av vuxna förbjuds.
Fram till 1860 behövdes pass för inrikes resor i landet.
1860-talet innebär flera missväxtår.
1861 dör Carl de Geer och då han inte hade någon familj tog hans farbror Emanuel de Geer (14/2 1817-1877) över. Han kallades baron Manne. Han blir relativt omtyckt och börjar bla införa att arbetarna får glas i fönstren (istället för näver) och brädgolv (istf. stampat jordgolv)
1862 delas kyrka och kommun.
Under slutet av 1862 och första halvan av 1863 dör 13 personer i Hållnäs av mässling. En av dem är bonden i Göksnåre Lars Erik Anderssons och hans hustru Brita Caisa Ersdotters son August Wilhelm som dör 13 december endast 1 år och 11 månader gammal.
Aftonbladet 25/11 1862 Svea Hovrätt. Utslag i civila besvärsmål: Änkan Anna Kajsa Ersdotter i Olarsbo och länsmannen CJ Wollter. (Vad det handlar om är inte känt, min anm.)
1863 blir alla ogifta kvinnor myndiga vid 25 års ålder.
1863 bytte baron Manne till sej hemman bla i Hållnäs mot hemman i mer avlägsna socknar för att säkerställa nära tillgång till kol. De i Hållnäs som då redan var frälse hamnade då under fidekomissen.
Från 1863-64 finns en mycket fin, färglagd karta över Löfsta Tingslag upprättad av Rikets Ekonomiska Kartverk och tryckt 1866. I beskrivningen till kartan finns mycket detaljerad information om alla byar och hemman mm. Här är ett utsnitt som visar Göksnåre. Förklaringarna till kartan finns att se under Bilder
I förklaringarna kan vi för Göksnåres del läsa:
Det finns 6 frälsehemman om vardera ½ mantal numrerade från 1-6 (Det är inte riktigt då Göksnåre nr 4 är skatte och att alla hemmanen är kluvna)
Det anges att det finns 1 båtsmanstorp och 7 övriga sk lägenheter. Med lägenhet menas här allt som inte är ett riktigt hemman. Av dessa 7 kan vi identifiera 6 st nämligen Göksnåre 11 Västerbo, Göksnåre 12, Skäret, Skogvaktartorpet, Snickars och Båtsmanstorpet. I övrigt kan nämnas Stenolvet som finns men är inte markerat på kartan, Backen som som etableras ungefär vid denna tid och en Backstuga finns på kartan vid Båtsmanstorpet.
Det anges, mycket riktigt , att laga skifte utfördes 1825 och att ”ägorna är belägna” på 7 ställen, vad som menas med ”ställen” är oklart.
För byn som helhet anges i tabellform ett antal olika uppmätta arealer. Den enhet som anges är ”qvadrat-ref” vilket motsvarar 881,5 m2, se översättning nedan.
Byggnadstomterna 2,9 ha
Trädgårdar —–
Åker och annan jord under plog 52,3 ha
Naturlig äng, skoglös 293 ha
Naturlig äng, skogbeväxt —–
Annan duglig skogbeväxt mark 2 523 ha
Annan duglig skoglös mark 222 ha
Ofruktbara mossa ——
Vägar 4,9 ha
Kala berg mm —-
Sjöar och vattendrag 41,3 ha
Summa 3 140 ha
Sist anges att ” I förestående egosumma äro ängarna å Wafd, Skatviken och Olarsbo, den så kallade dansängen äfvensom, Tänån, Rangrund, Fäskär jemte holmarna i Bottna.viken inräknade”
De avgärda hemmanen redovisas separat:
Kuggböle ¼ mantal frälsehemman. Ägorna anges vara belägna på 3 ställen. Kuggböle ormträsk samt en äng å Nyböle egor äro i egosumman inräknade. Rågångskartan av 1825.
Magön, 1/8 mantal frälsehemman. Ägorna anges vara belägna på 3 ställen. Storskifte har skett 1784.
Nyböle, ¼ mantal frälsehemman vilket är fel då detta var skatte. Ägorna anges vara belägna på 1 ställe. Storskifte har skett 1784.
Olarsbo, 1/8 mantal frälsehemman. Ägorna anges vara belägna på 2 ställen. Storskifte har skett 1784.
Rångsen, 1/8 mantal frälsehemman. Ägorna anges vara belägna på 2 ställen. Rågångskartan av 1825.
Skaten ( även Skatviken kallat) 1/8 mantal frälsehemman. Ägorna anges vara belägna på 1 ställe. Rågångskartan av 1825.
Stenmo, 1/8 mantal frälsehemman. Ägorna anges vara belägna på 1 ställe. Storskifte har skett 1784.
Årböle södra, 1/2 mantal frälsehemman med 1 båtsmanstorp och 1 övrig lägenhet. Ägorna anges vara belägna på 1 ställe. Laga skifte har skett 1836. (Egentligen kluvet i flera delar där några är skatte och några är frälse)
Årböle norra, ¼ mantal frälsehemman med 1 övrig lägenhet. Ägorna anges vara belägna på 3 ställen. Laga skifte har skett 1858. Å egorna finnes 1 Vattenqvarn. (Egentligen kluvet i flera delar där några är skatte och några
Kallnäs. Ägorna anges vara belägna på 1 ställe. Afsöndrat från Göksnåre.
Löfsta utjordar. Belägen å Norra årböle ägor.
En summering av dessa hemmans arealer ger:
Byggnadstomterna 4,1 ha
Trädgårdar —–
Åker och annan jord under plog 75 ha
Naturlig äng, skoglös 419 ha
Naturlig äng, skogbeväxt ——
Annan duglig skogbeväxt mark 1 058 ha
Annan duglig skoglös mark 40 ha
Ofruktbara mossa ——
Vägar 5,8 ha
Kala berg mm —-
Sjöar och vattendrag 14,2 ha
Summa 1 728 ha
Om vi summerar bolbyn och de avgärda hemmanen får vi att Göksnåre hade en total areal på 4 868 ha uppdelat på 127 ha åker, 712 ha äng, ca 3600 ha skog och 55 ha vatten.
Hela Hållnäs är på ca 23 500 ha dvs Göksnåre är ca 20 % av Hållnäs
Förklaringar till enheter:
1 mil = 360 refvar = 10,6884 km
1 ref= 10 stänger = 29,69 m
1 qvadrat-ref = 881,5 m2 = 0,08815 ha.
1864 förlorar mannen sin lagstadgade rätt att aga hustrun.
I 1864 års strafflag togs det gamla begreppet vanfrejd bort och ersattes med förlust av medborgerligt förtroende, ofta förkortat mff. Förlust av medborgerligt förtroende innebar att brottslingen förlorade sin rösträtt, fick inte vittna i domstol, inte inneha offentlig tjänst (lärare bl a), inte heller arbeta i ett yrke som krävde god frejd. Denna påföljd kunde bara dömas ut om straffet var ett års straffarbete eller mer. Påföljden ”mff” skrevs in i prästbetyget men när strafftiden var slut kunde man begära ut ett nytt betyg.
Aftonbladet 1/11 1864 Utfall i HD Kung.Maj.t har meddelat utslag uppå länsmannen CJ Walters besvär mot änkan Anna Kajsa Ersdotter i Olarsbo (Vad det handlar om är inte känt, min anm.)
Aftonbladet 1/11 1864 Utfall i HD Kung.Maj.t har meddelat utslag uppå länsmannen CJ Walters besvär mot Johan Dahlfors i Nyböle mfl (Vad det handlar om är inte känt, min anm.)
Under april 1865 dör 7 st av kikhosta i Hållnäs. En av dem är bondesonen i Göksnåre Mats Larssons och hans hustru Anna Kajsa Persdotters son Per Eric som dör 20 april endast 15 dagar gammal.
Aftonbladet 12/6 1865 Svea Hovrätt. Utslag i criminelle besvärsmål: uppå besvär av f. lykttändaren Anders Larsson; samt bonden Johan Dahlfors i Nyböle. (Vad det handlar om är inte känt, min anm.)
7 november 1865 kunde följande notis läsas i DN:
”Den 26 sistlidne oktober kantrade uti Öregrundsgrepen under en hård snöby från från NV, en jakt, förd av skepparen Jansson, hemma i Wätö, på resa från Ängskär till Stockholm med vedlast. Besättningen bärgade sej i en mindre jakten tillhörande båt och kom i land på västra sidan av Grepen. Fartyget har sedemera påträffats jemte en del af inventarierna samt är nu under reparation.
Den 4 december 1865 dör Carl Petter Larsson i Göksnåre efter en olycka med kolning. Dödsorsaken anges till uppbränd i kolmila och det hamnar tom i rikstidningarna. DN skriver 13 december ”I Hållnäs socken, Göksnåre by har en 25-årig bondson söndagsaftonen d 3 december (enligt död- och begravningsboken ska dödsfallet ha ägt rum 4 december) nedfallit i en kolmila och der uppbrunnit, enär en förbiresande person hade då hört nödrop från det håll der milan var belägen ehuru han vidare ej aktade deruppå, men sedan, då den unge mannen saknades, omtalat vad han hört. Dylika olycksfall vid kolmilor ske ej så sällan och föranledes vanligen af oförsiktighet. Den omkomne var en arbetssam och ordentlig man samt ett godt stöd för sina fattiga föräldrar och många yngre syskon” Carl Petter var son till frälsebonden Lars Erik Larsson och Lena Kajsa Ersdotter i Göksnåre nr 3B. Han hade, precis som tidningen skriver flera småsyskon, närmare beastämt 5 st. Mellan 1860 och 62 jobbade han som dräng i Göksnåre nr 2, Norrgården men sen har han varit hemma och hjälpt sina föräldrar.
1865 skedde också det att baron Manne till sej hemman bla i Hållnäs mot hemman i mer avlägsna socknar för att säkerställa nära tillgång till kol. De som flyttade till Hållnäs fick större hemman och en kontant mellanavgift. Nya bönder i Hållnäs var skattebonden Erik Ögren, skattebonden Carl Dahuan, fd skattebonden Olof Ersson och skattebonden Erik Andersson som alla flyttar in till Hjälmunge från Tolfta. Skattebonden Lars Jansson och skattebonden Olof Olsson, Andersson flyttar in till Slada från Tolfta. Skattebonden Jan Erik Ersson och skattebonden Jan Erik Sätergren flyttar in till Slada från Västland. Sammanlagt 47 nya Hållnäsbor.
Alla frälsebönder i Göksnåre blir dessutom uppsagda för avflyttning 1865. Alla fick dock nya avtal med den ”nya” ägaren fidekommissen. Det finns ett protokoll från ett sammanträde med byn angående arbete mm för bruket.
Johanna Matsdotter (21/9 1851-1/11 1936) i Göksnåre 1B (se egen berättelse om henne och lyssna på intervju med henne) berättar 1935 om den här tiden. Hon flyttar hemifrån som piga 1867 så hennes berättelse kan sägas handla om mitten av 1860-talet. I hushållet bor under denna tid hennes föräldrar, Johanna, hennes äldre bror och hennes 2 systrar. Fram till sommaren 1865 bor här även hennes äldsta systers man och de 2 barn som de får under perioden. I november samma år som de flyttar återkommer näst äldsta systern hem och och de anlitar dessutom en dräng, Lars Petter Andersson (24/5 1844-) under 1 år.
Hon berättar att man hade mycket får, ca 20 st. Man hade brist på odlad åkerjord viket gjorde att man inte kunde sätta tillräckligt med potatis. Det mesta var råg, korn och blandsäd. Ett stort problem var att jorden var så vattensjuk att den inte gick att odla riktigt. Hon berättar att den ”siste”baronen som kommit hade låtit ta upp en å mitt i mossarna så man hade kunnat odla upp dem. Den baron hon pratar om var Emanuel De Geer, baron Manne, som kom 1861. De mossar hon nämner är Hemmossarna mot Vavd till där de hade 6 tegar och Stormossarna som ligger mellan Olarsbo och Årböle. De stod barfota i den vattensjuka mossen och frös om fötterna. De hade ingen dräng eller piga så hon fick tidigt köra i åkern, harva och maka av (avlägsna jord mm från harven, min anm) och dessutom stå i dynghögen och lasta dynga. När hästarna skulle skos fick hon vara med och hålla vilket inte var roligt. Hon var rädd för för hästarna för de var elaka och sparkades. Ett knep som användes var att linda svansen om bakbenen på hästen.
Vidare berättar hon om tröskningen. De hade inget tröskverk så det var med slaga det tröskades. Tuffa arbeten för ett barn med uppstigning kl 2 och med en kvarts smörgås i magen slog man till frukost kl 8. Frukosten bestod av tätmjölk, potatis och bröd. Kaffe hade man inte. Hon var så hungrig så att det hände att magen inte klarade av maten utan att den kom upp igen. När de stod och jobbade med slagorna, det var bonden själv, hon och en äldre man, skulle man hålla ljud, det var en vers som gjorde att man höll takten. Just denna del kan vara ett minne från när hon, som 16-åring, jobbade som piga i Slada nr 2. Hon säger att det var bonden själv, inte hennes far, och en äldre man som slog. Det stämmer på hennes husbonde i Slada skattebonden Jan Erik Larsson (24/2 1836-) och hans 65-årige far Lars Johan Jansson (3/12 1802-) Johanna kommer ihåg att hon var 13 år när hon fick börja slå. Sen verkar samtalet glida över i ett annat slå, nämligen att slå med lie. Hon berättar att hennes bror (Per Eric (15/11 1844-) gick bort i sänkan och lärde sej att slå med lien. Det är lite oklart om även hon och kvinnorna slog med lie.
Mellan 12 jan-4 feb 1866 drunknade 4 personer i Hållnäs. Alla var vid olika tillfällen och platser. En av dem var skogvaktarmågen i Göksnåre Lars Fredrik Anderssons och hans hustru Anna Greta Wennbergs son Carl Fredrik som dog 16 januari knappt 11 månader gammal.
Den 9 november 1866 kan man läsa följande i DN:
Den 30 oktober dör 5 personer innebrända av eldsvåda. Olyckan hände i Årböle, där många ungdomar träffats för att ha en fest hos Carl Sättergren och Helena Bengtsdotter. Deras dotter Anna Kathrina Charlotta Sätergren (27/1 1840-30/10 1866) 26 år och hennes man skattebonden i Kvarnbo Bengt Adolf Sjögren (23/6 1834-30/10 1866) 32 år dör. Han är son till grannen, skattebonden i Årböle Bengt Bengtsson och hans hustru Christina Charlotta Sjögren. Han har blivit fjärdingsman och tagit sin mors efternamn. De har gift sej i november 1863 och troligen tagit över hemmanet i Kvarnbo samtidigt som den förre ägaren Anders Carlsson tog över hans tjänst som fjärdingsman. Innebrända blev också Anna Kathrinas brorsdotter Christina Matilda (22/9 1860-30/10 1866) 6 år som var dotter till skattebonden Carl Sätergren och hans hustru Christina Charlotta Holmgren i Årböle, båtsmannen i Årböle Johan Gustaf Löf (4/9 1845-30/10 1866) 21 år och pigan Anna Greta Andersdotter (2/9 1837-30/10 1866) i Göksnåre 29 år. Johan Gustaf Löf hade tagit över som båtsman efter sin far ett år tidigare. Anna Greta Andersdotter var dotter till backstugemannen Anders Pehrsson och hans hustru Maja Larsdotter. Hon hade även en 2 årig son. Läs om dem under fastigheten Göksnåre 7:11 Västerbo. Mangårdsbyggnaden byggdes upp och gården ägs i dag av Kjell Sternrud, som härstammar på kvinnosidan från Sättergrens.
En son till frälsebonden Lars Erik Larssson i Göksnåre nr 3, Nils Henrik, dör 1867, 17 år gammal av “nerffeber”
Nervfeber är det gamla ordet för det vi benämner tyfus.
Det är en sjukdom som redan då var på stark nergång men man ser i “död- och begravningsboken” att det var fler som hade samma dödsorsak. Det året, 1867, hade vi en smärre tyfusepedemi i Hållnäs.
Det är 14 personer i östra Hållnäs som dör i tyfus det året. Epedemin kulminerar i slutet av november när 7 personer dör under 2 1/2 vecka. Av de 14 som dör är det 4 som är från Göksnåre.
Aftonbladet 2/1 1866 Utfall i HD Kung.Maj.t har meddelat utslag uppå besvär av Johan Dahlfors i Nyböle mfl (Vad det handlar om är inte känt, min anm.)
DN 28/6 1866 Hovrättsdom: Svea hovrätt har den 12:e dennes utgivit följande utslag i besvärsmål. Civile: emellan Carl Erik Wahlund i Årböle och riksdagsfullmäktigen G. Bolin i Göksby. (Vad detta handlar om och vad utslaget var är ännu inte känt, min anm.)
Året 1867 anses vara det kallaste i Sverige under de senaste 300 åren. Även de följande åren 1868 och -69 är nödår.
Nödhjälpsarbeten utförs bla byggs ny väg mellan Gunnarsbo och Valnäsvägen. Den är från 60-talet ersatt med flygrakan och landsvägen fram till korsningen norr om Skärplinge.
I Post och Inrikes Tidningar 10 augusti 1967 finns följande artikel
I boken Svälten av Magnus Västerbro (årets historiska bok 2018) beskrivs svältåren 1867-69 på ett detaljerat och mänskligt sätt. Svälten drabbade framförallt Norrland och sydligaste Sverige men för att se om Hållnäs och Göksnåre drabbades följer här en sammanställning av lite statistik från före, under och efter dessa år.
Årtal Döda Födda Gifta
1860 43 104 27
1861 63 108 25
1862 65 117 19
1863 54 99 18
1864 76 108 20
1865 85* 95 18
1866 48 91 20
1867 54** 107 17
1868 50 65 17
1869 46 104 14
1870 72*** 85 16
1871 70*** 103 20
1872 57 95 22
1873 72 91 29
1874 37 100 19
1875 61 100 23
* varav 7 i kikhosta
** varav 14 i tyfus
*** varav 13 i stryparsjuka från juli till januari
Antalet noteringar är väl litet för att dra några säkra slutsatser.
Dödstalen varierar mellan 40 och 67 förutom epidemierna. 1865 dör 78 personer utöver de 7 som dör av kikhosta. Här finns inget stöd för att någon allvarlig svält drabbade Hållnäs.
Antalet födda ligger mellan 85 och 108 med medelvärdet 100 med år 1868 oräknat. Variationen är alltså minus 15 till plus 8 % denna period. År 1868s bottennotering på minus 35% borde kunna vara en effekt av nödåren.
Antalet giftermål når bottennoteringar 1869-70. I början och slutet på perioden är antalet ca 25 och minskningen 1869-70 är ca 40 %. Även detta bör kunna anses vara en effekt av nödåren.
Den svältperiod som i huvudsak drabbade Norrland och sydligaste Sverige ser inte ut att ha drabbat Hållnäs på samma sätt men att sockenborna märkte av nödåren kan skönjas i nedgångarna av födelsetalen och antalet giftermål.
DN 5/5 1868. Nytt provinsionalläkardistrikt. DN skriver att regeringen har förordnat att en provinsialläkare ska ska anställas inom Tierps, Söderfors, Älvkarleby, Tolfta, Wessland, Hållnäs, Österleufsta, Wendels, Tegelsmorafilms och Dannemora församlingar av Upsala län med station inom Tierps socken och en årlig lön av 1500 riksdaler.
År 1870 kan man läsa en del ur Kongl.maj:ts befälhavandes femårsberättelse för åren 1866-1870 för Uppsala län. Det är ett slags underlag för motsvarigheten till dagens Statistiska Centralbyrån. Det finns naturligtvis inga direkta uppgifter om byn Göksnåre, även om byn omnämns, men det finns en del uppgifter som ändå tillför lite tidskänsla.
År 1870 hade Hållnäs bibliotek 262 böcker, utlåningen var ”flitig”
Finansieringen bestod i räntor på kapital, andel av brännvinsförsäljningen och 4 öre på varje mantalsskriven person.
Inom Öster-Löfsta och Hållnäs socknar har ett betydande vatten- aftappningsföretag på innehafvarens af Leufsta bruk, Kabinetts- kammarherren De Geer, bekostnad utförts. Genom upptagande af en afloppskanal dels genom ängsmarken mellan Leufsta bruk och Skälsjön af 9,400 fots längd, 12 till 16 fots bottenbredd och 6 till 8 fots djup för en kostnad af 14,748 r:dr och dels från Skälsjön af 11,112 fots längd, 12 fots bottenbredd och från 3 till 9 fots djup för en kostnad af 8,422 r:dr 25 öre hafva omkringliggande vattensjuka marker blifvit förbättrade. För afdikning af kärrtrakter på Göksnåre bys egor har en åsträckning upptagits till 13,764 fots längd (4088m), 10 till 16 fots bottenbredd (3-4,8 m) samt omkring 5 fots (1,5 m) medeldjup för en kostnad af 7,437 r:dr 90 öre.
I landshövdingens “verksamhetsberättelse” för året 1870 kan följande som berör Hållnäs utläsas:
Dagsverksprisen hafva uppgifvits som följer: i medeltal under femårsperioden för mansdagsverke under sommaren 1 r:dr 30 öre och under vintern 80 öre, för qvinsdagsverke under sommaren 60 öre och under vintern 38 öre riksmynt. (priserna varierade från år till år, min anm.)
Priser för olika produkter med ursprung i skogen var:
sågblock pr stycke 1,50 – 2 riksdaler riksmynt
byggnadstimmer 1,25 à 2 riksdaler riksmynt
famnved à 75 kubikfot 3 à 6 riksdaler riksmynt
gärdsel pr 100 2,50 riksdaler riksmynt
stör pr 100 1,50 riksdaler riksmynt
kol pr läst à 12 tunnor 5 à 6 riksdaler riksmynt
I Hållnas utgör strömmingsfisket hufvudnäring för minst halfva socknens befolkning. År 1870 användes dertill 190 skötbåtar (mot 160 år 1866) med en beräknad fångst af 20 à 25 tunnor på hvarje båt. Under året 1869 uppgick fångsten till sammanlagdt nära 5,000 tunnor strömming. Ar 1870 blef fångsten allenast 1,000 tunnor.
(1 tunna strömming var ca 146,6 liter vilket innebär att det bärgades 773 000 liter strömming detta år i Hållnäs. Varje skötbåt bärgade i genomsnitt 4000 liter strömming, min anm)
Å Vafds och Angskärs byars område har Leufsta bruksegare under åren 1869 och 1870 anlagt en ny lastageplats, hvarifrån 13 till 14 fots (ca 4 m) djupgående (fartyg kunna utlöpa i Oregrundsgrepen. Till denna lastageplats är på brukets bekostnad anlagd ny väg, hvilken genom utfyllning i hafvet och en bro sammanbinder ett skär, “Klubben” kalladt, med fasta landet. Härifrån utskeppar Leufsta bruk stångjern medelst tvenne fartyg af tillsammans 55,18 lästers drägtighet (ca 117 ton lastkapacitet per fartyg, min anm.) Varje år utskeppades ca 65 tusen center (2 760 ton) tack- och stångjärn. I Stockholm betalades över 700 000 riksdaler för denna mängd.
Leufsta bruk med Karlholm och Åkerby förbrukade ca 18 700 läster (knappt 800 ton, min anm.) träkol varje år.
(Då de största kolryssarna som drogs på släde med häst rymde 40 hl (4 m3) innebär det att drygt 1000 kolryssor per år behövdes, min anm.)
Den marknad, som i Oktober månad af gammalt hållits i Elfkarleby, har på ansökan af socknens kommunalnämnd blifvit indragen.
1870 och 1871 gick en epidemi av strypsjuka i Hållnäs. Från slutet av juli 1870 till januari 1871 dog 13 stycken barn. I Göksnåre dog 3-årige Eric Gustaf, son till Carl Holmgren och Maja Caisa Ersdotter i Göksnåre nr 3. Strypsjuka är det som idag kallas difteri eller äkta krupp.
Leufsta bruks expansion med förvärv av hus och mark upphör.
Den stora fråga man kan ställa sej är hur hederligt, juridiskt och moraliskt, brukspatronerna har agerat i alla dessa köp av hemman. Avsiktligt agerande för böndernas skuldsättning, utnyttjande av stark ställning, mutor och rent lurendrejeri är anklagelser som finns och har funnits i trakten. Vad som är sant eller inte är naturligtvis mycket svårt att fastställa nu så här i efterhand.
Att fattiga men ändå fria bönder skulle försätta sej i en beroendesituation till överheten utan att vara eller känna sej tvingade till det är i alla fall svårt att förstå. Konstateras kan i alla fall att av de 96 hemman som förvärvades av bruket 1646-1870 var 50 av säljarna i sådan skuld att det var den direkta orsaken till affären.
DN 20/10 1871 En korrespendent skriver för DN att Skonerten ”Aktiv”, förd av skepparen BE Zetterberg, med last av bräder från Gefle till Stockholm övergavs av skeppare och besättning dem 9 d:s och har såsom vrak indrivit till kusten av Öregrundsgrepen i närheten av Hållnäs land.
1873 införs kronan som myntenhet.