Norra delen av byn
1875 utförs ett stort dikningsprojekt i byns norra delar. Ca 7 000 meter dike grävdes från Malen genom Holmfjärden och Norrfjärden ut till havet mellan Flottskär och Bondskäret. Strönningsvik försågs med ett utlopp i södra änden som dikades rakt söderut till diket öster om Norrfjärden. Här kan noteras att Strönningsvik inte hade något redovisat utlopp alls på Lagaskifteskartan från 1845 eller Häradsekonomiska kartan 1859-64.
Kartor, profiler mm utförda nästan som färglagda konstverk finns att studera på Lantmäteriets ”Historiska kartor” Detta projekt kallas där för ”Vattenåtgärd år 1875”
Ca 25 000 m3 grävdes upp. Med den gällande arbetstiden 75-80 timmar i veckan bör det ha behövts mer än 15 man för att på heltid gräva detta på en säsong (ett halvår)
Norrsjön yta låg 4-4,5 meter över havet. På Häradsekonomiska kartan anges Norrfjärdens yta ligga 4 m över havet. Se även nedan.
Diket som går genom den centrala delen av byn i först västlig och sen nordvästlig riktning mot Holmfjärden är inte en del av dikningen.
Noterbart är att det här heter Holm- respektive Norrfjärden och inte-sjön. Man kan konstatera en av två saker: tiden sen när dessa satt ihop med havet är inte så lång som man kan tro eller, namn som uppstog för mycket länge sedan kan finnas kvar fortfarande i nutid. Där den allmänna vägen slutar vid Malen, passerar diket vägen och där byggdes en bro med stenfundament och brobana av trä. Nästan inga spår finns idag kvar av diket. En väldigt fin skiss finns i handlingarna. Vid passagen av Ängskärsvägen byggdes också en bro. Den var faktiskt var mycket mer enkelt konstruerad. Stensättningen redovisas mer som två stenhögar med en brobana av trä över.
År 1942 bildades ”Vavd-Göksnåre torrläggningsföretag”
Då upprättades kartan för en ny dikning av dessa delar av Statens Lantbruksingenjör S. O. Berg. Bidrag beviljades av lantbruksstyrelsen 11/5 1950 och 7/12 1953. Totalt finns nästan 200 sidor dokumentation i Länsstyrelsens arkiv rörande projektet. Arbetet utförande godkändes med ändring av arbetsplanen 23/3 1956.
Arbetet borde utfördes under åren 1951 och 1956 alltså ungefär 80 år efter att diket blev grävt första gången. Den totala kostnaden var 99 500 kr varav 28 464 kr erhölls som statsbidrag och 16 895 kr som upptogs som lån av staten. Det var 2 entreprenörer som omnämns i handlingarna, B. Lindvall och E. Bengtsson. Lindvall fakturerade ca 52 000 kr för 1951-53 och Bengtsson fakturerade ca 19 000 kr för 1952-56. En sammanställning av kostnaderna ses nedan.
De i byn som var delägare i torrläggningsföretaget var:
Rune Sörehall (0,92%), Hjalmar Olsson (0,26%), Bernhard Eriksson (2,38%), Helmer Karlsson (5,10%), Ivar Johansson (7,75%), Gunnar Karlsson (7,40%), Henry Andersson (5,77%), Henning Holmgren (5,07%), Hjalmar Löfgren (1,62%), Gustav Mattsson (1,24%) och Korsnäs AB (6,06%) Totalt hade Göksnåre alltså en andel på ca 42%.
Korsnäs AB hade dessutom andel i Malen (13,76%)
I Malen, Vavd och Ängskär ingick ytterligare 15 markägare.
Kartan var i två delar, färglagd och i skala 1:4000, se nedan
Sträckningen är helt och hållet densamma som gjordes 75 år tidigare.
Dikningen började mitt i byn i gränsen mellan Göksnåre nr 1A och Göksnåre nr 4A, Sörgården med noten D 53. Vid not 51 anges F.P. =10,11 m. (Fixpunkt, min anm.) Framme vid vägen där postlådan tidigare stod finner vi noten 47. Diket följer det ursprungliga från 1875 mot nordväst. Mellan not 39 och 40 ansluter diket från gamla Holmfjärden och vid anslutningspunkten finns not C. Det diket har börjat i en not K som ligger vid byn Malen gått i ostnordostlig riktning mot Holmfjärden och sen vikit av söderut för att komma till not C. Mellan not 68 och 73 har dragning ändrats vilket har förts in med grön markering. Huvuddiket viker av österut passerar en F.P. =8,46 m. Där finns en blyertsnotering som lyder ”återfunnen 16/9 -87 S-E O.” Diket passera mellan Göksnåre nr 2B och torpet Skäret innan det når fram till södra delen av fd Norrfjärden. Vid vägundergången finns angivelsen F.P. =8,36 m och öster därom ansluter ett dike söderifrån vid not B. Det diket har börjat bakom Göksnåre nr 5B med noten E och gått huvudsakligen i nordnordvästlig riktning. Här ses med grön markering att vissa lägesändringar utförts. Vid not B viker diket av 90 grader norrut och nästa karta följer. Diket fortsätter i ostlig riktning, passerar grusvägen vid Knarrvik innan det viker av norrut, passerar Granskär och Verkskär. Här kan vi notera att dessa geografiska namn, som är små ängar i omgivande skog idag, har haft havskontakt den dag de namngavs, Diket fortsätter sen norrut under Ängskärsvägen och gör sen en ny riktningsförändring mot öster innan slutet nås vid havet med Ängskärsviken. Här anges F.P. =4,45 m vid not A.
Södra delen av byn
År 1897, drygt 20 år efter den norra dikningen, var det dags att dika ut de södra, centrala och östliga delarna av byn.
Kartor, profiler mm utförda nästan som färglagda konstverk finns att studera på Lantmäteriets ”Historiska kartor” Detta projekt kallas där för ”Vattenåtgärd år 1900”
4 december 1897 skickas en kallelse ut till ett möte i värdshuset i Leufsta bruk tisdagen 12 december kl 1 em. Kallade var skattebönderna i Göksnåre 4, Anders Gustaf Eriksson, Lars Erik Larsson och Per Gustaf Holmgren.
AW Bergström (skogvaktaren) tog del av kallelsen
Bruksbönderna 1897 redovisades också: (jag har lagt till vilket hemman det var inom parentes)
Anders Matsson (3A) (ska vara Erik August, min anm)
Olof Larsson (2B)
JF Löfström (1B)
A Löfgren (2A)
AP Carlsson (1A)
PJ Löfström (5B)
AT Andersson (6A)
J Wallinder (3B) (ska vara Erik Gustaf)
Jan Ersson (6B)
Joh A Eriksson (5A)
Efter det mötet började processen med att en ansökan skickades till Landshövdingen:
Landshövdingeämbetet i Uppsala län gör veterligt: Till Länstyrelsen har 16 december 1897 inkommit en så lydande ansökning: Till Konungens befattningshavare i Uppsala län: Härmed får jag vördsamt anhålla om förordnande för Lantbruksingenjören K A Schönmeyr att i enlighet med 1879 års lag om dikning och annan avledning av vatten verkställa syn och värdering för utdikning av vattensjuka marker i Göksnåre by i Hållnäs socken genom hemmanet Skatens marker till saltsjön. Delägare i företaget äro, förutom Leufsta bruks ägare, hemmansägare Anders Gustaf Eriksson, Lars Erik Larsson och Per Gustaf Holmgren. Leufsta bruk den 13 december 1897 å Leufsta bruks vägnar G Lindberg.
Efter det vederbörande som förrättningen angå blivit genom Kungörelse den 22 januari 1898 förelagt att vid äventyr av förlust av rättigheten att i frågan vidare höra före den 14 innevarande februari hit inkomna med yttrande (på väldigt byråkratisk svenska menas med det sista att man måste yttra sej mot ovanstående före den 14 februari, sen är det försent, min anm)
När det stod klart att ingen hade yttrat sej mot ovanstående noterades ytterligare en byråkratisk harang som meddelade just detta.
/ 2 st underskrifter/
Sommaren 1899 gjordes förberedande undersökningar och inmätningar för dikningen i Göksnåre. Även dikningar i Kärven, Vavd, Önsbo, Böle och Kulltorp hade undersökts.
Tisdagen 12 december 1899 hölls ett möte i Leufsta bruk. Närvarande för marägarna var skattebönderna Anders Gustaf Eriksson, Lars Erik Larsson och Per Gustaf Holmgren, Göksnåre. Leufsta bruk representerades av herr G Lindberg.
Förrättningsmannen redovisade plankarta och dikesprofiler. Undersökningarna hade utgått från de vattensjuka ängsmarker invid byn (220 meter långt längs skillnaden mellan brukets och LE Larssons skifte) därifrån i sydostlig sträckning genom brukets odlingar samt det synnerligen vidsträckta sanka och släta Rudträsket och vidare genom brukets mestadels bördiga, på fast något moartad botten, liggande ängsvretar och slåtterskiften, varefter avloppet , som därefter passerar ett brett schakt genom en mobacke med bergbunden botten, möter lugnvattnet Sundharsjöns och Grymmasfjärdens i jämnhöjd liggande vattenyta. Längden dit är ca 4000 meter. Bortom de omnämnda, nästan igengrundade sjöarna möter inom Skatens mark ånyo ett mo- och bergschakt omkring 600 meter långt vartefter slutligen finnes ett avfall ned till Saltsjön om ca 1,5 meter. Undersökningen utvisade att att de lägre delarna av Rudträsket ligga på en totalhöjd av 3,3 meter över Saltsjön vilket visserligen medgav fullständig utdikning av nämnda stora kärrområde men dock med en betydande kostnad för genomsprängningen av av de stora mo- och berggrund som möta å ömse sidor sjöarna. Förrättningsmannen hade emellertid icke nu uppgjort något förslag i sistnämnda hänseende enär ett dylikt företag uteslutande berörde Leufstabruks ägares intresse utan istället lämnat förslag på utdikning av de av de närmast byn befintliga markerna såsom berörs. Det lämnade förslaget, grävningen, följande den gamla dikesrännan börjar med rensningsarbete vid avägningspunkterna X och X1 ca 500 m ovan Sundharssjön samt fortgå uppåt med lugnvattenytan från sjön samt i övrigt en bottenlutning 0,5:1000. Brukets ängsskiften nedan Rudträsket blev genom detta avlopp avdikade till fullt djup varmed Rudträsket enrhålla 1 meter och de ovanliggande redan odlade eller odlingsvärda ägorna inom byn erhålla fullt 1,2 meter djupt vattenavlopp. Bottenbredden hade föreslagits till 0,6 m i övre sträckan därefter 0,9 m och från mitten av Rudträsket 1,2 m som i nedersta sträckan ökats till 1,8 m. Sidodoseringen hade föreslagits med vanligt lutningslag av 1:1 som genom den lösa mossjorden i Rudträsket minskats till ett anlag av 1:1,5. Kostnaden för arbetet lär belöpa till 2 500 kr enligt utförd beräkning.
Skattebönderna i Göksnåre förklarade att de icke kunde påräkna någon som helst/ en rad saknas/ varande ängslotter enär de icke hade tillfälle för skötseln av sina övriga ägor att jämväl nedlägga odlingsarbete och kostnad på denna mark som med sin naturliga gräsväxt lämnade god avkastning alldeles oarbetad anseende snarare att marken genom torrläggningen blev försämrad enär sedan det lösa jordlagret hopsjunkit den underliggande skarpa mobottnen på flera ställen skulle komma i dagen De kunde däremot i övrigt vitsorda den nytta som brukets marker vilka såväl ovan som nedan Rudträsket voro av mycket god beskaffenhet genom utdikningen komma att vinna.
Sedan bruksförvaltare Lindberg förklarat att han avstod att indraga skattebönderna i företaget samt samt ett meningsutbyte därefter förekommit angående hur långt upp under sådant förhållande det vore skäl att utsträcka dikningen, varefter och som efter ingen mera fråga kom under överläggningen synemännen angående förrättningen uppgav sitt utlåtande:
I korthet konstaterades att bruksägaren skulle utföra och bekosta hela arbetet. Även med den första delen mellan LE Larssons skifte och brukets mark fick han avgöra hur mycket man skulle göra.
Ca 3 500 meter dike grävdes från Storberget nära Kvarnbackskällan till Sundharssjön. Från Sundharssjön lämnades det fungerande utloppet till Grymmarsfjärden och vidare till havet orört.
Ca 6 000m3 grävdes upp till en kostnad av 2500 kr.
Detta år är arbetarlönen ca 30 öre/tim vilket gör att det lades ner ca 8300 arbetstimmar. Med den gällande arbetstiden 75-80 timmar i veckan bör dat ha tagit 4 man ett halvår att på heltid gräva detta.
Ingen bro eller liknande redovisas vilket borde betyda att vägen mot Kuggböle inte fanns.
Om man kollar alla data på ritningarna finner man att Sundharssjön låg 1,5 m över havet.
I Göksnåre var vattennivån i diket 2,5 m över sjön vilket gör att den var 4 m över havet. Marken vid dikets överkant var i byn maximalt 6 meter över havet.
Sundharssjön är idag helt uppgrundad och av Grymmasfjärden återstår en liten göl på västra sidan av vägen drygt 1 km söderut från Skaten.
År 1945 dateras kartan för en ny dikning av dessa delar. Den upprättades under åren 1937-45 av Statens Lantbruksingenjör Sven O. Berg.
Kartan var i två delar, färglagd och i skala 1:4000, se nedan
Dikningen började en bra bit söder om själva byn vid Bonamossen och en notering 70 där en Fixpunkt +13,91 anges. Diket går rakt norrut vid foten av Storberget Direkt före den passage där det troligen funnits en skvaltkvarn finns Fixpunkt 13,10. Efter passagen, där marknivån ligger på +9,05 -+9,40, fortsätter diket söderut förbi Kvarnbacken och Husakällan. Vid punkt 60 ansluter 2 små diken och diket viker av österut i på Göksnåre nr 6Bs ägor. Marknivån anges till ca +9,20. Ca 300 m öster om boningshusen finns nästa Fixpunkt som anger +9,70. I Rudträsket grävs 2 diken som ansluter till huvudfåren i 90 graders vinkel, det ena från norr och det andra från söder. Båda dikena är minst 500 m långa. Här är marhöjden angivet till +8,0 m. Huvuddiket fortsätter österut förbi vägen till Kuggböle och vidare in på nästa karta. Här passerar diket norr om en lite sjö (Sandsnaren, min anm.) som förses med ett anslutande dike. Därefter nås Grymma sjö där diket viker av norrut för att nå den sydligaste änden av Skatviken. Här passeras Fixpunkt 7,82.