Denna undersökning omfattar Göksnåre by under perioden 1681-1957. Lysnings- och vigselböcker började föras i Hållnäs redan 1664 men åldrarna är svåra att bestämma i början då födelseåren inte anges och dop- och födelseböcker började föras samtidigt. VI vet alltså inte hur gamla bröllopsparen är förrän då 1664 års barn börjar gifta sej. Totalt är 346 giftermål registrerade. Endast förstagångsgifte har medtagits. Det var mycket vanligt att man gifte sej 2 eller ibland till och med 3 gånger i livet men det berodde naturligtvis inte på att, som idag, att man skiljde sej, utan på den höga dödligheten. Om man blev änka/änkling gifte man vanligen om sej ganska omgående. Det finns inget fall av skilsmässa registrerat. Om man skulle tränga djupare ner i materialet skulle man även finna sociala skillnader i ålder. En man måste ha möjlighet att försörja ett hushåll och en kvinna var tvungen att få ihop till en hemgift.
I början av den undersökta perioden var lysningen faktiskt det viktigaste. Om brudgummens föräldrar var välbärgade utsåg man en böneman. Han var tänkt att fungera som en förhandlare med brudens representant giftomannen som oftast var brudens far. Det man förhandlade om var i huvudsak hemgiftens storlek. När detta var klart kunde trolovningen, eller fästningen äga rum. Ända in på 1700-talet ansågs detta vara det viktigaste och det bekräftades med ett handslag, därav begreppet att ”ge någon handen” När detta var klart kunde paret ha sex. 1686 års kyrkolag slår fast att fästning följt av samlag gällde som äktenskap, även utan vigsel.
I 1734 års kyrkolag blev vigsel obligatoriskt men sedvänjorna levde kvar vilket förklarar att många barn föddes tidigare än 9 månader efter vigseln.
Ända sedan medeltiden följdes påvens påbud att lysning skulle ske 3 söndagar före bröllopet.
Under senare delen av 1700-talet förändrades samhället med fler sk obesuttna som inte var jordägare. För dem blev äktenskapet mer än fråga om fria val och ömsesidigt tycke. Kärleken som grund för äktenskapet börjar göra sej gällande.
Först 1915 blev skilsmässor möjliga på grund av ”djup och varaktig söndring” Före det var det endast möjligt vid sådana fall som tex mordförsök, landsförvisning, sinnessjukdom och då dessutom efter varningar, åtskillnad och medling.
Först 1920 avskaffades den lagstadgade morgongåvan.
1 januari 1974 togs den tvingande lagen om medling av präst vid skilsmässa bort.
Nu till detaljerna om giftermålen i Göksnåre.
Det finns inga fall som antyder att flickor skulle ”giftas bort” tidigt som förekommer i andra fattiga sammanhang. Den enda under 18 år i hela materialet finner vi år 1691 då den 16-åriga Brita Larsdotter i Ängskär gifter sej med den 24-åriga Lars Olofsson. När hon blir änka med 7 barn som 32-åring gifter hon om sej med Olof Persson och de blir frälsebönder i Göksnåre 2, Norrgården.
I slutet av 1600-talet är den vanligaste åldern för män nästan 30 år när de gifter sej. Kvinnorna är vanligen 1 år yngre.
Det finns naturligtvis stora variationer för både män och kvinnor med åldrar från 16 (se ovan) upp till 45 år.
I början på 1700-talet sjunker medelvärdet för giftermål. Det är ingen enhetlig bild som kan skönjas. Samtidigt som många inte gifter sej förrän framåt 30-årsåldern ökar antalet som gifter sej mellan 22 och 27 års ålder. Det är fortfarande mycket ovanligt med giftermål mellan yngre personer än så.
För män stannar medelvärdet på 25-26 år vilket håller i sej långt in på 1900-talet.
För kvinnor sjunker inte åldern lika mycket vilket gör att, från 1730-talet fram till 1840-talet, är kvinnorna normalt några år äldre än männen vid giftermålet.
Normalåldern vid en vigsel är under denna tid 25-26 respektive 26-28 år.
Varken före eller efter i historien ser det ut så. Frågan är om detta kan bero på krigen och ett kvinnoöverskott eller vad det är?
Från 1840-talet sjunker åldern på de gifta kvinnorna igen, nu till 23-24 år. Detta gör att männen återigen är de äldre med ca 25-26 år.
Från slutet av 1930-talet och framåt ökar den vanliga åldern för giftermål för både män och kvinnor. Medelvärdet hamnar på 29 år för män och 25 för kvinnor. 2/3-delar av männen är över 30 år när de gifter sej på 1950-talet. För både män och kvinnor är spridningen stor, mellan 18 och 49 år.
I och med att vi vet åldern vid giftermålet så vet vi också nästan automatisk åldern för när man får det första barnet. Vanligen inträffar den första födseln inom ett år efter bröllopet. Däremot var det inte helt ovanligt att kvinnan hade ett eller flera sk oäkta barn. Ofta tog den äkta mannen sej an barnen som sina egna vilket det ofta också var. Om man pratar om dåtid och anger den i si eller så många generationer sen kan man räkna på ca 28 år per generation. Tex så levde Gustav Vasa för ca 17 generationer sen. Så långt tillbaka känner vi personer i stora delar av Göksnåres historia.