Upplandslagen kom till strax före 1296. Kyrkan och konungamakten försöker verka mildrande på gamla seder och uppfattningar om rätt och orätt. Bla kan man här se träldomens avskaffande 1335. Kyrkan och kungamakten hade naturligtvis även andra intressen i detta. Kyrkan hade undanträngt den gamla sk hedniska religionen och sökte nu skapa en egen samhällsklass för sina präster och bygga upp en maktställning som byggde på skattefrihet för kyrkan. Därmed skapas det andliga frälset. Kungarna, Birger Jarl och Magnus Ladulås, förökte sammansluta riket och öka sin makt. Här såg de den gamla ledungen som förlegad och sökte istället skapa ett modernt rytteri genom att ge skattefrihet. Därmed skapas det värdsliga frälset.
Kyrkan jobbade för den kanoniska rätten som gick tillbaka till romersk lag. Kungamakten hämtade impulser från Danmark. Exempel på det senare är arvslagen som säger att dotter ärver hälften av son.
Även det fornärvda samhällets ideer återspeglas i hög grad i den nya lagstiftningen. Landskapen ägde betydande självständighet.
Upplandslagen anses vara en sammangjutning av äldre rättsordningar. Till grund för lagen har legat flera äldre rättsbud. Lagarna i Upplands delar Fjädrundraland och Attundaland har sammanarbetats med Tiundalandslagen. Vilket eller vilka av dessa som fanns nedskrivna eller bara var muntligt bevarade är oklart. Den rytm som många texter är skrivna i antyder att de ursprungligen memorerades av lagmän odyl.
Innan vi går in på själva Upplandslagen tittar vi på bakgrunden. Det gamla landskapssamhället behärskades helt av ”ätterna”
En fri mans ätt var hans vänner, blodshämnd gällde vid dråp, hembudsrätt gällde inom ätten vid försäljning av jordegendom, förmyndarskap gällde över omyndiga ättemedlemmar, bestämmanderätt gällde över kvinnlig ättemedlems gifte. Ätten räknades på mannens sida och gift kvinna tillhörde mannens ätt.
Huvuddragen i rättegångsordningen i Upplandslagen ska här beskrivas senare.
Upplandslagen är, liksom de andra landskapslagarna, uppdelade i ”balkar” som omfattar var sitt ämnesområde. Varje balk innehåller en eller flera ”flockar”
Ordet balk betyder ”sammanhängande del (av något)” Det användes tex om delar av åkrar, diken och gärdesgårdar. Begreppet balkar används fortfarande på samma sätt i lagtexterna.
Flock är samma ord som i tex en flock djur dvs en grupp.
Upplandslagen är uppdelad i 8 balkar nämligen kyrkobalken med 22 flockar, Konungabalken (12), Ärvdabalken (25), Manhelgdsbalken (54), Jordabalken (23), Köpmålabalken (11), Byalagsbalken (29), Rättegångsbalken (14)
Här har jag börjat gå igenom de för Göksnåre mest intressanta balkarna.
Det är ett omfattande arbete att gå igenom själva lagtexten i varje flock så det kommer att läggas ut succesivt.
Ärvdabalken
I.Huru man skall lagligen fästa sig hustru
II. Om bröllop
III. Om giftermål
IV. Om morgongåva
V. Huru kvinna förverkar sin morgongåva
VI.Om någon blir dräpt i horsäng
VII. Om sådana giftermål, då barns arv innestår
VIII. Om hemföljd
IX. Om gåvor och köp mellan makar och mellan föräldrar och barn
X. Om skifte, då äkta makar åtskiljas barnlösa
XI. Om bröstarv
XII. Om syskonarv
XIII. Om halvsyskonarv
XIV. Om bakarv
XV. Om lika arv på fäderne och möderne
XVI. Om släktingars arv
XVII. Om arv efter olycksfall
XVIII. Om skötsatt barns arv
XIX. Om trälars arv
XX. Om arv som tillkommer våldtagen kvinnas barn
XXI. Om arv efter biltog man
XXII. Om böter för lägersmål
XXIII. Huru ett barn skall styrka, att en man är hans fader
XXIV.Huru arv tages efter frillobarn
XXV. Om gäld efter död man
Jordabalken
I.Huru jord skall lagligen hembjudas
II. Om bördemän tvista om jordaköp
III. Om inomsängsköp av jord
IV. Om fastar vid jordaköp
V. Om lön för plöjning
VI. Om två styrka sig hava köpt av samma man
VII. Om återköpsfastar
VIII. Om byte av jord
IX. Om pantsättning av jord
X. Huru man skall bruka jord med landbor
X.Om avrad
XII. Huru man skall uppsäga landbor
XIII. Om jordlega
XIV.Huru landbo får köra i skog
XV. Huru ägare och landbo tvista om jord
XVI. Om egendom i bolag
XVII. Om inlagsfä
XVIII. Om jordatvister
XIX. Om arvejordsed
XX. Om ledande av jord till fångesman
XXI. Huru fader må bjuda barnen jord för sitt underhåll
XXII.Om någon skiljer sig från jordatvist, innan den är avgjord
XXIII. Om orätt ed av fastar och orätt arvejordsed
Byalagsbalken
I.Huru en by skall bringas till skifte
II. Huru man skall lägga tomter i by och bygga hus
III. Huru man skall så och dela åkrar
IV. Om diken mellan åkrar
V. Om skada som man får genom diken
VI. Om gärdesgårdar och bristande underhåll av dem
VII. Om intaget kreatur
VIII. Om fördelning av skog
IX. Om inbärgning på äng och åkeroch om skärande av torv
X. Om brytande av hägnad
XI. Om brytande av legoavtal
XII. Om olovligt bruk av amman byalagsmans jord.
XIII. Om olovligt bruk av annan bys jord.
XIV. Om olovligt bruk av skog
XV. Om jakt och giller
XVI. Om olovligt bruk av fiskevatten
XVII. Om nyttjande av en bys ägor och råmärken mellan byar
XVIII. Om rå och rör och om flyttande av råmärken
XIX. Om betesmarker och skogar mellan byar
XX.Om allmänningar
XXI. Om nyodlingar
XXII. Om kvarnar och vattendammar
XXIII. Om broar och skada i broar
XXIV. Om vådeld
XXV. Om kasevarg
XXVI. Om olovligt bruk av annans kreatur
XXVII. Om bomärken och andra märken
XXVIII. Om den skada som ett kreatur gör ett annat och om laga gäld
XXIX. Om den skada som en man gör ett kreatur