Han föds i Harg men växer upp i Nyböle med föräldrarna skattebonden Erik Persson (25/7 1831-1/12 1924) och Margareta Dahlfors (15/9 1842-24/12 1931) Några veckor efter att han fyllt 20 år får han ”den oäkta” dottern Beda Elisabet (25/6 1893-8/8 1981) med Klara Ersson (24/12 1869-27/9 1895) Klara bor i Snickars med föräldrarna Erik Andersson (2/5 1824-22/6 1903) och Johanna Margareta Andersdotter (5/7 1828-20/5 1892) Mor och dotter flyttar till Bernhard i Nyböle i oktober 1893 när dottern är 4 månader gammal. Två år senare ska bröllopet stå och lysning i kyrkan sker söndagarna 1, 8 och 15 september. 12 dagar senare inträffar den stora olyckshändelsen på gården som refereras i UNT 12/10 18Bondsonen Bernhard Eriksson i Nyböle och hans yngre bror hade gjort gruskörning på lamdsvägen och var på väg hem. Bernhards trolovade Klara Eriksson mötte upp vid Magön och skulle åka med hem. Vagnen var förspänd med två hästar som föll i sken varvid Bernhards bror hoppar av utan att skada sej. Vagnen välte och Klara skadade sej så allvarligt att hon avled. Bernhard hade fått tömmarna om benet och släpades med en bit. Han klarade sej utan allvarlig skada. Lysning till äktenskap mellan Bernhard och Klara hade avkunnats tre gånger. Även DN hade en artikel om detta.
I död och begravningsboken anges ” Olyckshändelse genom skenande hästar. Blef ögonblickligen död”
Klara blev 23 år gammal, dottern Beda var 2 år och Bernhard var 22 år gammal.
Klaras 10 bouppteckning är daterad 2 november, alltså en dryg månad efter dödsfallet. Där anges att hon efterlämnar som arvingar maken* Bernhard Eriksson och deras dotter Beda Elisabet född 1893. Dotterns rätt bevakades av hennes morbor Anders Gustav Eriksson i Göksnåre. Boet upptecknades och värderades av Bernhard enligt följande:
– Guld: 2 fingerringar och 1 par öronringar värt 12 kr
– Koppar- och järnsaker: 1 kastrull, 1 bunke, 1 bricka, 1 kaffepanna värderat till 9 kr
– Glas och porslin: ½ dussin assietter, 1 kaffekanna, 1 dussin tallrikar, ½ dussin kaffekoppar värderat till 5,50 kr
– Möbler: 1 chiffonie 25 kr, 1 skänk 15 kr, 1 säng 9 kr, 1 kommod 3 kr och en byrå 8 kr vilket blir tillsammans 59 kr
– Qvinns gångkläder och skodon: 3 kappor 20 kr, 2 koftor 4 kr, 9 klänningar 45 kr, 10 kjortlar* 15 kr, delsumma 84 kr3 västar, 3 koftor, 4 schalar, 2 scharletter*, 12 halsdukar, 1 muff, 2 förkläden, 2 snörliv*, 4 par strumpor, 1 par resårer, 1 par skor, 1 par galoscher värderat till 121,50 kr
– Sängkläder och linne: 2 bolster, 4 kuddar, 2 täcken, 1 fäll, ½ dussin servetter, 2 dukar, 16 handdukar, 3 par lakan, 2 dussin linnen, 2 näsdukar värderat till 60 kr
– Diverse: 1 korg, 1 väska, 1 kaffekvarn värt 2 kr
– Fordringar: Fordran av AG Eriksson* i Göksnåre enligt revers, 237 kr
– 1 ½ års ränta, 17,80 kr
Boets behållning 523,80 kr
Bernhard intygar med sin namnteckningen att uppteckningen och värderingen är riktigt upprättad.
Anders Gustav Eriksson undertecknar sin närvaro som förmyndare åt den omyndiga dottern.
Bouppteckningsmännen LG Vahlund, Öhn och KE Eriksson, Stenmo
Förklaringar:
– Anders Gustav Eriksson i Göksnåre är Klaras bror skattetorparen Anders Gustaf Eriksson (17/8 1854-12/8 1943) skriver under med sina namnteckningar.
– Kjortlar är ett livplagg som i Norden varit i bruk från järnåldern till medeltiden. Den har varierat i längd mellan grenlång och fotsid beroende på tidsperiod, bärarens kön och kultur Ordet kjortel är jämförbart med latinets tunica, vilket i svenskan har blivit en nutida benämning på liknande plagg.
– Scharletter är en kvinnlig huvudbonad utgörande ett mindre, trekantigt l. till en trekant vikt kvadratiskt tygstycke, som i regel knytes under hakan
– Snörliv är en äldre benämning på korsett
– LG Vahlund, Öhn är hemmansägaren Lars Gustaf Vahlund (28/5 1857-10/1 1931) vid hemmanet Öhn som idag ligger vid havet direkt norr om Forsmarks kärnkraftverks område
– KE Eriksson, Stenmo är frälsebonden i Stenmo Karl Erik Eriksson (14/3 1869-3/12 1942)
Anmärkningar:
– Bernhard och Klara var ”trolovade” som det benämns. Lysning hade skett 3 gånger som det skulle men själva vigseln var troligen inplanerad till några veckor efter olyckan. Varför då Bernhard benämns ”maken” är oklart.
– Räntan på lånet var följdaktligen på 5 %
– Rubriken skulder brukar alltid finnas men saknas här. Åtminstonde begravningskostnader och arvode till bouppteckningsmännen borde finnas.
Wilhelm Bernhard flyttar med sin dotter till Anneberg, Hemlingby, Valbo socken 1897. Där blir han hemmansägare och gifter sej med Klara Maria Hallgren (12/8 1876-13/3 1899) från Valbo. Hon dör 1899, 22 år gammal och efter 2 års äktenskap av underlivslidande.
I oktober samma år flyttar han vidare med sin dotter till Gävle. Han blir först lokputsare (se Ordförklaringar) och sen lokeldare.
Han gifter sej 1900 med Hanna Maria Hedlund (13/3 1880-15/8 1961) och de tar fosterdottern Märta Margareta Eriksson (3/9 1901-1/1 2002) se nedan.
Wilhelm Benhards dotter Beda Elisabet är 21 år när hon flyttar 1914 och gifter sej med orgelsnickaren, senare orgelarbetaren Simon Petrus Waltner (5/5 1886-3/9 1978) från Gävle.
Wilhelm Bernhard, hustrun Hanna Maria och deras fosterdotter flyttar själva till Hemsta, Hemlingby, Valbo samma år. Han benämns där gårdsägare och lokeldare.
Hans dotter Beda Elisabet och hennes man flyttar också dit.
Simon Petrus Valter är orgelfabriksarbetare. Från 1915 kallas stället för för Bernhardstomten.
Wilhelm Bernhard och Hanna Maria flyttar till Harnäs, Skutskär 1924 där han får jobb som lokförare. Simon Petrus blir samtidigt instrumentmakare. De anges som hyresgäster på Bernhardstomten. Adressen var Bangårdsgatan 8.
Beda Elisabet och Simon Petrus får Ingrid Elisabet (24/11 1915-17/6 1978), Gunvor Marianne (2/4 1920-24/12 2010) och Per Wilhelm Börje (23/12 1926-27/10 2010)
Wilhelm Bernhard och Klara Maria flyttar tillbaka till Hemsta från Skutskär 1931. Petrus Valter och Beda Elisabet får Karin Ingegerd (2/11 1932-12/11 1932) som dör efter 10 dagar av magsjukdom. Från 1935 anges Wilhelm Bernhard som gårdsägaren och förre lokföraren och Simon Petrus är pianostämmare. Simon Petrus och Beda Elisabet flyttar med barnen till Alviksvägen 79, Bromma 1936. De flyttar senare till Öregrund där de dör, Simon Petrus 1978, 92 år gammal och Beda Elisabet 1981, 88 år gammal. Wilhelm Bernhard och Klara Maria bor kvar här 1945. Bernhard dör 1959, 86 år gammal.
Hanna Maria dör 15/8 1961, 81 år gammal. De ligger begravda på Gamla kyrkogården i Gävle
Fosterdottern Märta Margareta Eriksson (3/9 1901-1/1 2002) är född i Katarina församling i Stockholm men kommer hit 1906 från Jakobs församling. Hon är dotter till Wilhelm Bernhards brodern Johan Eric och hans hustru Josefina Eklund som dog 1904. Hon flyttar till Duvan 37, Nacka 1918 som tjänarinna. 2 januari 1919 flyttar hon till Odengatan 16 i Engelbrekts församling. Efter det flyttar hon till Gävle och 1922 flyttar hon tillbaka till Stockholm och nu till Kungsholms strand 131 i Kungsholmens församling. Hon är där barnsköterska hos en familj Reutersvärd. I december 1925 flyttar hon till rote 4, Kungsholmstorg 2 som barnsköterska.
Hon gifter sej 1937, 36 år gammal, med Erik Gottfrid Ejestad (6/4 1901-29/11 1961) Han är född Karlsson. De får en son 30/12 1943 som dör samma dag. Hon dör 2002 och är begravd på Bromma kyrkogård tillsammans med sin man. Hon blev, 100 år gammal.
Wilhelm Bernhard och Hanna Marias barnbarn följer här:
-Ingrid Elisabet Johansson (24/11 1915-17/6 1978) är kontorist när familjen flyttar till Bromma. Hon gifter sej 1948 med Rune Anders Holger Johansson (26/2 1915-29/5 1983) från Simonstorp, Norrköping. Hon dör 62 år gammal i Öregrund.
-Gunvor Marianne Salén (2/4 1920-24/12 2010) gifter sej med Bengt Olof Salén (13/6 1920-5/8 2002) från Stockholm. De får hans Gunnar (17/3 1951-27/4 1993) Hon dör 90 år gammal i Vällingby.
-Per Wilhelm Börje Waltner (23/12 1926-27/10 2010) är studerande när familjen flyttar till Bromma. Han gifter sej 1948 med Inger Margareta (21/4 1927-26/4 2013) från Stockholm. Han dör 83 år gammal i Värnamo.